När saker och ting känns jobbigt, ni vet; vafan jag orkar inte ta en promenad, eller, helvete jag
kommer aldrig gå ner 1 gram till. Eller när man helt enkelt ligger där på soffan under täcket
och bara vill försvinna,då tänker man på olika saker. Som får en att dra av täcket, får en att
gå ut en sväng, eller bara får en att le och tänka lite mer. Tänka på att jag kan, jag kan
tamme fan om jag bara vill och ger mig fan på det. Mycket är det som man vill,
mycket vill man ha, mycket kan man. Men man måste bara göra det också.
Tack, för att just "ni" får mig att tänka på att jag måste kunna. Eftersom jag vill kunna!
 För att erövra Tjejklassikern ska du
  • genomföra ett av skidloppen Kristinaloppet 30 km eller Tjejvasan/Kortvasan 30 km
  • cykla Tjejvättern 100 km
  • simma Vansbro Tjejsim 1 km
  • springa Lidingö Tjejlopp 10 km
I början på Mars fick jag en uppenbarelse, jag bestämde mig helt enkelt för att göra en tjejklassiker. Jag pratade med någon på Vasaloppsmässan som hade hand om det där, och vi kom helt enkelt överens om det. Tack och lov satte vi inget datum, vi vet bara att det ska bli av.

Skidor: okej, jag stod senast på skidor...på dagis eller något sånt. Men jag har lågan på, och hur svårt kan det vara? Jag får väl fixa skidor och öva lite till kommande vintern helt enkelt.
Cykla: Well, förutom att jag får ont i baken lätt så känns det inte som världens grej...om det varit 1 mil. Nu är det 10 mil! Hur långt är inte det liksom. Detta blir till att börja träna redan nu!
Simma: Jag och simning, inga som helst problem, speciellt inte 1 km.
Springa: Ja...1 km kan jag nog klara, ska bara träna 9 km till, ingen som helst konst.
 
Så jäkla svårt är det inte egentligen. Vet man att man vill då kan man också.
 
JAG ERKÄNNER: Jag har den senaste tiden faktiskt lyckats gå upp i vikt, ett par kilo. Inte överdrivet mycket, men illa nog. Och jag vet precis varför, det är inte alls konstigt att det hänt.
 
Så jag har satt upp en utmaning nu, som håller på i cirkus en månad. 
8 maj; ska jag väga 69 kg, max. Och fram tills dess ska jag även köra någon form av träning minst 4 dagar i veckan. Så jag har gjort kryss i min kalender nu, 4 kryss för varje vecka som jag kan kryssa i så fort jag gjort ett pass av någonting. Det kan vara allt från power walk, intervallträning, gym, simning...

Att hitta gamla bilder får en att tänka till vad det verkligen är man vill ha i livet.
 
Även om första och andra bilden är skrämmande hemska så är jag inte nöjd med tredje
bilden heller. Jag ska slå den bilden, och jag ska slå den i år. Så det syns märkvärdigt!
Jag ska göra en nystart, jag vet exakt vad jag ska börja med, hur jag ska göra. Och så vidare.
Mitt enda problem nu är att jag inte har tiden. När sjutton ska jag börja? För när jag börjar med detta måste jag kunna ha rutiner, morgon till kväll, tid för si och tid för så. 
Men nu med Vasaloppet och jobb (läs förra inlägget!) är det omöjligt att få till rutiner med mina nattjobb och konstiga pass och utflykter med mat som jag själv inte kan styra.
Och när jag börjar med min nya kost, måste de vara allvar och inget fusk på ett par veckor därför gäller det att finna tid. Så det jag har i åtanke är helt enkelt, att jag får börja med det den 11 mars.
Då är jag klar med jobb, London och allt. Och börjar praktiken, bra dag att börja om på.
 
Så jag tänker inte avslöja nu vad min plan är, utan det kommer när jag väl kommit igång.
 
Nu ska jag vila, försöka få en god natts sömn så jag orkar med skola och redovisning imorgon 8-16, innan mitt nattjobb börjar 21-09. Ibland har man ett underbart liv...och ibland inte.
Medan jag intar min middag sitter och och kollar igenom lite bilder, försöker kanske hitta lite inspiration och glädje bland saker och ting. Jag hittade många bilder på mig själv, tänkte jämföra två.
Den första är från 1 maj 2012, den andra är från 26 januari 2013, så lite mer än ett halvårs skillnad. Men jag minns den dagen 1 maj hur smal och snygg jag kände mig när jag tog korten. Jag minns även i lördags den 26 januari hur fet jag kände mig när jag tog korten.
 
Lite smalare och stabilare har man ju blivit. Syns framförallt
på min nedre del. Tycker jag iallafall? Kanske är självblind.
Men ändå kände jag mig mycket smalare och gladare på det
första kortet än det andra. Nu vill man bara ner mer mer mer!
Igår visade termometern -24° i Orsa, det är helt sjukt, vem vill ens gå ut då?
Min träning när jag bor där uppe går ju mestadels ut på promenader, power walks, jogging...men i detta väder så kan jag knappt gå fram och tillbaka till skolan för det är så kallt. Jag har mest kläder av alla i klassen känns det som ibland, jag kan ha stickade långkalsonger, jeans, 2 långärmade tröjor, 2 strumpor, dunjacka, 2 vantar, mössa och halsduk... MEN det är ändå för kallt!
Hur ska jag då kunna ta mig ut på promenader och sånt? Visst blir man varm av det men det krävs mycket, och det går bara inte. Jag känner att jag skulle behöva vår, mars-april-maj, kom till mig.
 
Jag har en hel del kilon kvar att gå ner, och dem tar en evighet tack vare detta, och tack vare mig, tack vare min kost, tack vare min kropp, tror det är något fel. Vill den gå emot mig och inte gå ner?
Mamma sa - den kanske tycker du gått ner tillräckligt. Jag skiter i kroppen svara jag, det är ändå jag som bestämmer och inte den, aldrig att jag ska låta den vinna och få bestämma.
 
Tillägg: Jag kan inte träna hemma i lägenheten heller, för från och med måndag kommer min lilla etta på 27 kvadrat att fyllas med ytterligare 2 sängar och 2 personer, vi ska bo 3 i den.
Så därav finns inget utrymme att träna på, tyvärr.
 
Lillemor och jag..going weird. (maskerad)
Denna vecka har varit otroligt slö, så därför har jag gjort ett schema här i sidomenyn som ni kan se med veckans träning som börjar imorgon. Kan dock inte lova att det ser ut exakt så, det kan bli något byte och sådär, men de är de dagarna som gäller. (hoppas jag)

När jag skrivit in i menyn idag om min vikt, och hur många kilon jag gått ner och hur mycket i BMI blev jag så peppad på att köra. Jag vill uppdatera dom siffrorna så snart som möjligt, och för att kunna uppdatera dom måste jag köra kick ass nu helt enkelt, så är det bara!

Så imorgon börjar jag med en Promenad (PW), för att komma igång och för att inte bli för trött första dagen på veckan. + att jag har eftermiddag på Scandic imorgon vilket innebär promenad till och från, vilket tar en del på krafterna måste jag säga. Men det är ju det de ska göra.


Inom kort kommer jag uppdatera med
flertal nya jämförelse bilder. Peppande.
Jag är obotligt sjuk, så enkelt är det.
Och nu när veckoperioden i månaden har börjat blir man ju verkligen inte friskare.
Från och med nu är det adjöss med godis, bullar, kakor, chips... ALLT är helt enkelt FINITO!

Och sluta frestas av andra som äter, jag får helt enkelt titta på.
Eftersom på min våg händer det aldrig någon skillnad, så då måste jag försöka göra en skillnad. Mer än med träningen för den orkar jag inte göra så mycket mer på, just nu iallafall.

Att bero på träningen så skulle jag ju göra ett pass idag, men något är fel. Mitt huvud sitter under fötterna, som för övrigt jag har ont i, benen känns som kokade spagettin och jag är helt slut. Hur fan ska jag göra, jag kan inte ha vilodag idag igen när jag hade det igår.
Trots att jag igår hoppade runt i ett par timmar och blev mer slut än efter ett träningspass ungefär. (om ni undrar varför så kolla inlägget under) jag är fortfarande lyrisk.

Jaja, vi får se hur jag gör. Jobb 14.30-20.00 idag iallafall. Vi hörs!

För inte allt för längesen gick jag in i butiker och letade största möjliga storlek. Så högt som XXXL fanns i min garderob, alltså 3XL, en hel mängd med plagg. Ibland kunde jag ha XXL på Gina tricot när det fanns, och om plaggen var extra stora kunde jag ha dom spänt i XL.


Jag sa hela tiden att när jag kan gå in på Gina tricot och testa kläder och kunna ha plagg jag vill ha i storlek M så är jag nöjd med mig själv och min kropp, längre än så behöver jag inte gå.

Men idag när jag och mor vandrade runt på Faluns gator och in på Gina tricot, och jag testade linnen, toppar, tröjor och klänningar i just storlek M och KUNDE HA DOM. Så var det inte alls tillräckligt. Jag älskade plaggen när jag såg dem. Men när jag testade dem ville jag inte alls ha dom. För i omklädningsrummets spegel så såg jag större ut än någonsin. Och jag sa högt till mig själv "hur kan du ens ha haft sikte på endast M!".

Jag såg hemsk ut, förjävlig. Fetare än den fetaste versionen av mig själv.
Antingen har kläder blivit större med tiden, och dagens M är egentligen L. ELLER så var det fel på mitt huvud. ELLER så var det fel på spegeln. Ingen som vet ingen som vet?

Båda är gamla bilder.
Ska fixa nya i typ...juni. När solen kommer.
Nu har jag kommit igång...igen!
Jag bara kommer igång, lägger av, kommer igång och lägger av.

Men nu SKA jag köra sista ruset innan sommaren är här.
Jag gjorde något som jag lovat mig själv att sluta med, igår sa jag: ny vecka, ny start. Hur ofta gjorde man inte det förr, varje måndag var nystart fram till fredag...senast. Men nu är trenden lite bruten.

IGÅR
Frukost: Stekt ägg med ost, sallad och keso.
Lunch: Tacos.
Mellanmål: Äpple.
Middag: Kotlettrad med champinjonsås och sallad.
Mellanmål: Keso med ost och skink skiva.
+ 1 h promenad med Sandra & 20 minuters kvällspromenad.

IDAG
Frukost: Knäckemacka med ost och keso.
Mellanmål: Stekt ägg.

Sen får jag inte äta på evigheter för idag ska jag till sjukhuset och göra en gastroskopi, dom ska gå ner med en kamera slang genom halsen och kolla inne i magen. Mår jag illa? ENORMT! Men tydligen något som måste göras, vi får se hur det går helt enkelt.

Åh igår smällde jag i mig kebabsallad med lite bröd, smågodis & pepsi max.
Och jag har massa kvar idag så bestämt mig för att gotta mig idag också - bara för jag kan.
Ingen är perfekt, jag har aldrig påstått att jag är ens i närheten.
Så därför tänker jag äta mitt lilla godis med gott samvete. Med tanke på hur sällan de sker.



Det gäller att själv veta vad man kan unna sig och när. Jag vet att jag aldrig kommer och bli den jag en gång varit, och jag vet hur jag ska undgå det också. Men jag vet även att jag bara är människa, och ibland är jag den sortens människa som kan unna sig. Alla kan unna sig i måttliga mängder bara man vet själv vad man gör.

Att unna sig behöver inte bara vara godis.. för jag unnar mig så mycket oftare än så, att unna mig kebabsallad som inte ens är onyttigt är ändå att unna - för det är inget jag köper allt för ofta.
Ibland när jag är på humör unnar jag mig grönsaksstavar med dipp - det är bara för gott!
Jag unnar mig också saker, en ny väska, eller skor. Bara för att jag är värd det ibland.
Den dagen man slutar unna sig själv något i livet är den dagen man slutar må bra.
Det gäller att vara aktiv ute i svängarna, därför har jag gått med i 2 utmaningar detta år. Det är för att komma igång med året och med mig själv såklart. Utmaningarna är:

* Lets kick it! Hos MalinIForm.
- Här gäller det att få ihop så mycket kilometer man bara kan, och redovisa varje vecka. Med kilometer menar jag att gå, jogga, springa. Och jag kommet Kick it, tro mig där. Varje vecka är det dessutom olika veckoutmaningar som man får haka på om man vill, helt frivilligt.
* 150 dagars utmaningen hos Pernilla.
- Här får vi också lite olika utmaningar. Sen gäller det att sätta ett mål på hur många kilo man vill gå ner på dessa 150 dagar (sista mars). Och jag har ett mål på -5 kg tills dess.

NU KÖR VI DAMER OCH HERRAR!!
* Jag har haft förjävliga dagar med mitt ätande, massa kakor, choklad och sånt. Men nu har jag ingenting kvar här hemma och även då man får CSN pengarna imorgon och jag ska handla så tänker jag ge fan i de onyttiga hyllorna. De senaste 2 veckorna har jag gått upp lite i vikt, men nu börjar det gå ner igen. Jag är inte nere till ordinarie vikt än men jag lovar både er och mig att det kommer snart.

Jag mår fortfarande dåligt och hatar livet, men jag vill inte riskera min nya kropp för det. Så jag har bytt taktik, istället för att vräka i mig så äter jag nästan ingenting. (jag har inte valt det självmant utan jag mår bara så dåligt så jag mår illa och inte kan äta någonting)
Men idag ska jag tvinga i mig massor med nyttiga saker, även om det gör ont.


Jag står med båda fötterna på jorden.
Jag har fått någon kommentar om hur jag kan se så smal ut helt plötsligt på bilden med klänningen. Det kan jag med undra ibland faktiskt, vad hände där liksom?



Det är nog ingen stor hemlighet egentligen. Jag går alltid i kläder någon storlek större, eller i sånt som sitter löst istället för "hudmaterial". Många säger att man inte ska gå i fluff, våga visa dina former. Men jag känner mig bara fet av att gå i tajtare kläder.
Men jag hittade den där klänningen och kände att jag måste ha den, vem vet. Kanske köper jag något mer som visar formerna.. Eller så inte. Det är svårt att veta sånt i förväg.
Har du några tips och förslag på vad jag kan göra för att göra min vardag roligare och inte enbart tänka på mat och vara hemma och deppa?

Svar: Har man brist på vänner hemma under sommarlovet kan det vara svårt alltså att underhålla sig själv. Speciellt om vädret är lite sämre så man inte bara kan sitta ute och steka i solen.

Saker jag brukar göra för att sysselsätta mig själv -
Läsa en bra bok
Skriva på egen bok
Träna, promenera
Ta en fotorunda
Hitta inspiration till bloggen
Läsa massor med bloggar
Tänka frammåt - vad vill jag sen?
Sätta upp nya mål, peppa mig själv
Eller som nu; kolla på OC


Det finns egentligen mycket att göra när man är ensam, det gäller bara att hitta det som passar en själv och hur man är som person.
Hoppas ni finner något som kan vara till hjälp!

Förtydligande: Jag gjorde en gbp den 12maj nu iår och jag har bara gått ner 10.5kg på sex veckor och det känns fruktansvärt frustrerande då man gått ner så lite då man hör alla andra opade som går ner ungefär 20kg på samma tid

Mitt svar till Angelika:
- Som jag skrev i INLÄGGET så förstår jag inte ordet bara! Vilket bara? Tänk dig själv, hade du gått ner så mycket om du inte gjort operationen? Förmodligen inte, för då hade du inte gjort operationen. Är du inte glad att slippa dom där 10.5 kilona? Och tänka att du har nu mycket mindre kvar till ditt mål?

Man ska skynda långsamt, jag förstår inte problemet med det. Vissa går ner 2 kg en månad, med massor av kämpanden, vi opade går ner mycket mer första månaden men gnäller? Ja jag har gjort exakt samma sak själv. Jag skäms över att jag gnällt över min viktnedgång.

Jag tycker att alla, oavsett hur mycket ni gått ner ska ge er själva en lyckokick i röven för ni är så damn bra! Och tänk aldrig ordet bara - för alla dina bara blir till slut en hel jävla hög med kilon. Tänk så istället! Plussa på dina bara'n, och kolla dig i spegeln. Ser du en person där det står BARA i pannan? Nej precis, det står BRA. Ta bort ett A. Ta bort det nu!
Jag är less på det mesta nu för tiden, mellan 6 maj - 1 juni stod vågen på exakt samma siffra hela tiden, jag försökte träna, äta rätt och vara duktig. Men hur som fall jag dit på något, för ingenting ändrades. Och träningen blev som förr: Inte roligt, och något man måste göra. Den 1 juni började jag med lchf, ingen aning om vad vågen står på nu, känns inte som det ändras än iallafall.

Träningen har jag fortfarande konstiga känslor att det är något man måste göra, tar jag en promenad måste träningskläder på, den snabbaste takten jag orkar, hur långt går jag, hur fort går jag? Kom igen JD detta är en tävling, fortare kan du.
Så har jag mått sedan 6 maj.

Igår var jag ute på en kvällspromenad, i vanliga kläder tillsammans med Ellen. Och för första gången på länge var det roligt igen, det var skönt. Vi gick ungefär 3,5 km, jag vet att det inte alls är mycket och man ska gå mycket mer. Men jag är så stolt just nu över att jag tyckte om det, och att det blev "så pass mycket" ändå. Detta är ett steg i rätt riktning, en annan dag kanske steg två kommer.

Men viktigast av allt är att jag inte tar stegen för fort så jag gör så det blir en tävling igen, att promenera och träna ska vara roligt.
Jag har alltid haft en cykel, men aldrig varit någon cykel-tjej. När jag var mindre cyklade jag en hel del, men de senaste 2-3 åren har jag bara cyklat när jag måste.. vilket är ungefär 5 gånger varje sommar typ.

Men nu har jag fått en ny cykel av pappa, min förra var lila och alla som känner mig eller vill känna mig måste lära sig steg 1. Jag AVSKYR lila! Men som sagt, ny cykel, svart och med en tjusig korg. Jag är taggad för cykling, varje dag vill jag cykla på den.

Cyklade en sväng igår, ska fan cykla några mil denna vecka, nytänd energi!

(bild lånad från google, min ser inte riktigt ut såhär.. men typ)
JAG BLIR TRÖTT PÅ MIG SJÄLV!
Varje vecka säger jag till er att jag är mer peppad än någonsin, visserligen så stämmer det ju. Men senare under samma vecka försvinner det, jag mår dåligt och gör inte ett skit. Sen kommer peppet igen.

Som nu.. jag känner mig så peppad, mer än någonsin. Men jag skäms över att säga det eftersom jag inte tar det på allvar, jag suger ju, seriöst.


Hur ska jag ens få dom här att sitta snyggt på mig i sommar?
Jag kan ha dom nu, annars skulle jag inte köpt dom, men benen, magen och hela jag är fortfarande för fet för att bära upp ett par shorts snyggt.
Hur i fan ska jag hinna göra mig själv fit for fight om jag bara är pepp 1-2 dagar i veckan sen går det utför? Så kan man inte leva. Absolut inte.

Så nu är detta mitt sista peppförsök, jag peppar idag, jag peppar imorgon, och det ska hålla i sig till nästa vecka, veckan efter.. och året ut!
Kan ni tänka er att långpromenaden iförrgår gav mig ett helt nytt perspektiv igen, jag fick kraft och mer glädje i hela kroppen, och jag är taggad.
Nu vill jag bara fortsätta vara nyttig, fortsätta gå, och bränna fett.

Man fick liksom helt ny kraft, och det känns som att jag kommer klara något kilo till innan midsommar, förmodligen inte dom 7 kg som är kvar. Egentligen gör det mig inte hela världen, huvudsaken jag går ner hälften av dom, jag ska göra allt för det.

Jag är så sugen på att bara visa massa bilder som gör mig så glad, men har jag lovat att vänta till midsommar så har jag. Det går?

Jag bjuder på mitt face once again istället.

sen kom lingonveckan.. tjoflöjt