JD

Alltså.. angående midsommar, som är om nästan 5 veckor (!!) så känns det lite weird, jag har 7 kilo kvar, det är mer än ett i veckan. Och min viktnedgång går snigelfart just nu. Så detta kommer verkligen gå åt skogen. Har känt mig fast i flera månader går ner 0,2 i veckan eller något. Blir riktigt depp!

Att snubbla på mållinjen tycker jag inte om, antingen kommer man minus 1, 5, 10 kg, men att sluta på 18-19 är ju lite granna snubbelsurt.

Problemet är att jag inte heller vet hur jag ska få det att gå fortare? Jag äter bra, det är träningen som lider. Men jag hinner fan aldrig. Aldrig.

Vägdag på fredag, kommer max gått ner 0,5. Då har jag 6,5 kvar på dom resterande 5 veckorna. Omöjligt. Gunde vart är du när man behöver dig, kom hit och säg: Ingenting är omöjligt!

Nu kör vi Gunde style people, klart det inte är omöjligt. Folk kan gå ner 10 kg på 1 månad, jag ska ner 6,5. No problemas (??) Time will tell.

Nya inne-tjänsten, MMS'a en bild till 118800 och ställ en fråga, visst.

Det har inte funkat att uppdatera på kvällarna på hela veckan, skit blogg.
Så mina matdiarys har jag inte kunnat skrivit, men det har inte varit något speciellt heller. Varken med mat eller träning, jag kan visa det värsta.

Träning:
Måndag -
Tisdag -
Onsdag -

Det känns super bra.. (??)
Jag har noll ork, inspiration, motivation och alla andra tion. Det går bara inte, sen att det bland annat snöat, regnat, blåst och varit förjävligt kallt hela tiden gör ju inte det hela bättre heller. Få se om det blir nånting idag eller ej, jag skulle inte satsa mina pengar på det direkt.

Hur gör en bloggerska som jag, med viktblogg med tips, inspiration med mera, när hon hamnat i en grop? Well, hon talar om det. Ärlighet är en fiskares bäste vän. Ni kan skriva pepp, så ska jag ta till mig och tagga!

SKÅL!

Jag får många frågor vad som peppar mig och håller mig igång att fortsätta, ofta svarar jag resultatet. Att veta att något händer på vågen, kroppen och med kläderna gör att man blir peppad och vill ha mer.

Men något mer som kan få mig att bara vilja ut och springa lungorna av mig är en tidning, min favorit: Fitness magazine, alla som behöver bli peppad, vill ha inspiration, eller bara något bra att läsa. In på närmaste affär/turistbyrå/7eleven eller vad fasiken ni har. Den kostar runt 50 kr.

Det är 9 veckor kvar på UTMANINGEN. Jag har 7,8 kg kvar. Det är 0,85 kg /vecka som jag måste fixa, om jag fortsätter som de sista 2 veckorna kommer jag ju klara det galantas. Men det är ju inte säkert jag gör.

Men jag skulle må så jäkla bra om det fixades.
Nu ska jag prata om min hemska vikt igen, igentligen är det inte pinsamt att säga längre för jag har ju sagt förut att jag startade på 135,5 kg.

Idag ligger jag på 92,3 kg. Att gå ner mina restrerande 7,8 kg lämnar mig på vikten 84,5. Hur underbar siffra är inte det? Fortfarande typ 10 kg för mycket, men ändå. 80-talet, jag minns det inte ens.

Jag vill inte stressa någon annan i utmaningen med mitt babbel om 20 kg, ni är kalasbra om ni klarar - 1 kg, för det är ju ett steg i rätt riktning liksom. Kom ihåg - ni gör det för er egen skull, inte min.

Jag tänkte snacka lite vikt, fett och panik!

Vi är inne på vecka 16 på midsommar utmaningen (gå ner 20 kg!) vilket innebär att vi är på dag 107 av 173, bara 66 dagar kvar. Drygt 2 månader.
Jag har över halva min vikt kvar, jag vet att man kan gå ner 10 kg på 1 månad om man vill. Men jag verkar ha problem med min vikt just nu, det går bara inte neråt. Och inte uppåt heller - tack och lov. Men grejen är den att jag kommer vara jätte glad även om jag inte går ner mina 20 kg, för helst av allt vill jag bara ner - det är ju mitt största mål!

Men jag tänker inte ge upp, har jag 10 kg kvar 2 veckor innan deadline ger jag inte upp. ALDRIG att jag tänker ge upp, för jag ska komma i den där förbaskade klänningen i sommar, shorts, ja allt jag vill.

Min vägdag är på fredag, jag ber om åtminstone 1 kg minus.

Inte slöa på semestern.
Vårt wellnesscenter är som gjort för sköna, avkopplande upplevelser och omfattar wellnesspool, bastu, ångbad, avkylningspool och fotbad samt ett solarium. I direkt anslutning hittar du en liten men komplett träningslokal med moderna träningsredskap och fria vikter.

Vi ska stanna på detta fyrstjärniga hotell fyra nätter, vilket innebär att jag får fem dagar i Göteborg - en sommar utan staden funkar inte!
25-29 juli är spikat och klart.

Sommarglädje 1, 2 & 3 hittar ni HÄR, HÄR & HÄR

En resa till Berg, 3 dagar inklusive heldag med Göta kanal kryssning.

Bergs slussar är Göta kanals största sevärdhet som lockar tusentals åskådare. I området finns restauranger, caféer, äventyrsgolf, vandrarhem, cykeluthyrning, badplats i Roxen, m m.

Jag har känt mig nere hela förra veckan, som många av er säkert märkt. Och jag mår fortfarande dåligt, det ska jag inte ljuga om. Jag ska bara försöka låta bli att ta upp det här. För det gör mig nämnligen bara ännu mer deprimerad.

Jag kommer att överlever skoldagen, helst vill jag inte se människor eller låta andra se mig. Men efter att snart vara 22 år, och levt ett halvtaskigt liv i iallafall 10 år så har jag lärt mig att dra på leendet, vara normal och bara låta allting stanna kvar i huvudet.
Förutom när man måste iväg och sätta sig på toa locket och bara slappna av några sekunder från världen, hur många kör inte med det?

När jag skulle göra operationen sa dom att jag inte längre kommer känna sötsug, men what the hell. Jag gör det varje dag, varje dag.
Självklart äter jag inte något onyttigt varje dag, försöker att inte äta alls men nångång slinker det ner någonting. Och nu har jag bestämt mig: jag ska börja rehab!

Från och med nu ska jag jobba bort mitt sötsug, så varje gång jag blir sugen på något ska jag ta en morot, ett tuggummi, eller bara dricka massor med vatten. Nu får det vara nog med socker!

Ska jag kunna ha klänning i sommar måste jag jobba hårdare nu, för den senaste tiden har det inte hänt mycket mer än att jag klippt av håret.

Den senaste veckan har jag tappat allt som har med motivation att göra, har bara ätit massa strunt och inte tränat ett dugg. Inte känt någon mening med någonting. Verkligen varit nere på botten. Och vänt.

I lördags vände det, på söndagen vart det skit, och igår var jag tillbaka.

Det känns toppen, igår var det sol efter 19 och jag var helt blind på vad klockan var, vad det var för dag. Ja allting. Men jag mådde bara så bra.

Jag har tjuv vägt mig några dagar, och vissa gånger väger jag mer och vissa samma som förut. Så jag vet redan nu att på fredag är det inget minus på vikt updaten. Det jag ska försöka jobba på nu är att det inte heller är något plus. För det är april, påsk, sol och snön är snart borta.

Detta är min nystart, jag ger inte upp mig själv igen.

Okej angående utmaningen -20 kg till midsommar (där dessutom endast 5 personer lämnat in resultat, bra jobbat hörni) men jag börjar få panik.
Jag har 10,4 kg kvar, det är 0,8 kg i veckan, inte jätte svårt.

Det är inte där paniken sitter.. Det är det andra. Att väga mindre, bli mindre. I mina ögon är jag fortfarande fet, jag är bra på att vara fet och väga mycket, jag är skyddad där. Alla vet vem jag är då, och viktigast av allt - jag vet vem jag är då.

Men nu börjar vågen visa mindre och mindre, snart är jag nere på 80 kg, det är hur lite som helst. Kan inte ens minnas när jag vägde så lite sist? Detta skrämmer mig lite, vad gör jag när jag gått ner, hur uppför man sig när man inte längre är fet? Vad gömmer man sig bakom, och hur klarar man av det?

Hur orkar du kämpa hela tiden? Jag blir så trött speciellt när det inte ger någon förändring...vill bara ge upp..varför ska jag fortsätta?

Svar:
Vill bara börja med: JESUS AMALIA! Om du inte vet varför du ska fortsätta så sluta då? Vet du ens vad du gör? För vet du vad du gör så borde du veta varför du ska fortsätta. Du ska fortsätta av det skälet du hade när du började. Se tillbaka på det, tänkt tillbaka första dagen: varför i helvete började jag?

Ser du det? OKEJ. Du ska fortsätta för att du en gång var smart och klok och ville ha en förändring, du orkade inte med hur du hade det. Du vill ner i vikt, du vill gå ut från vassen och du vill må bättre. Men om du inte vet varför du ska fortsätta, hur ska jag veta?

Ta ett snack med dig själv, jag tror du finner svaret där inne!

Hur många besökare har du ungefär per dag?

Min senaste månad:
Ligger på 88 hittills idag, det lägsta jag haft är 158. Snittet är vid 170-180/dag.

Man är ju ingen Kenza eller Blondinbella precis, men jag är nöjd med min blogg och tänker inte så mycket på hur många som besöker, det har inte att göra med varför jag bloggar. Folk hänger upp sig för mycket på det tycker jag. Shit, blogga för din egen skull, hjälp andra. Har du 3 läsare som tycker om dig och som tycker du är inspiration, well, de är väl bättre än 100 000 som tycker man är dum i huvudet?

Jag tänkte att jag skulle gå igenom lite om det här med redovisning, ni som har hängt med i svängarna ett tag här på bloggen vet hur fett jobbigt jag tycker att det är.

Jag tror det har med hela skolgången att göra, mestadels högstadiet. Man stod där framme och visste vad folk tyckte, vad dom sa och så vidare. Man var inget annat än ful och fet i deras ögon, man inbillade sig att dom inte ens lyssnade på det man sa för dom hade fullt upp att tänka på hur man såg ut och låter. (vilket jag tror stämde på vissa)

Det där sitter kvar än idag, att stå framför en klass eller dylikt och prata är ingenting för mig. Det är som att stå att bli betygsatt hur ful man är.
Lika när jag ska prata sittande, i en diskution eller något kan jag sällan lägga mig i, för jag har varit med om det vid yngre år att folk har suckat, skrattat eller liknande när jag säger något. Även om dom kan hålla med tycker dom inte om att det kommer från min mun.
Jag kan inte ens alltid slappna av med mina kompisar och säga vad som helst.

Synd att det inte finns medicin mot allt.

Råd som jag skulle ge andra men inte lyssna på själv:
Du är den du är, var stolt över dig själv och för det du klarar av. Tro på det du gör och det du säger och låt inte andra trycka ner dig. Du är för bra för det!

Måste bara fråga, är det något speciellt du blir peppad av? Känns som om jag skulle tappa lusten att ens fortsätta försöka..

Svar: Det är så sjukt mycket som peppar mig, men i grund och botten är det förändring. Att se en förändring på sig själv efter ett x antal kilon är en glädje som är svår att beskriva om man inte upplevt det själv. Grejen är att jag kan se mig själv i spegeln, och tänka på en gammal bild hur jag såg ut förut. Och försöka föreställa mig mitt gamla jag i spegeln, men det är sjukt svårt. Man förtränger sånna saker way för fort.
Man vill bara ha framtid, framtid, framtid. Ibland för fort.
Men att se förändringen gör att man inte kan sluta peppas!

Självklart blir jag även peppad av god & nyttig mat, er läsare - jag vet hur många ni är, och hur många som lägger ner energi på att skriva till mig, love it, sen såklart sommaren. Sommaren peppar mig sjukt mycket just nu, jag vill ha sol, bad och en grill. Och en klänning för fan. Ursäkta tjatet om klänning, men jag ska ha en.

Är det viktigt att röra på sig när man kör diet eller annan kost?
Svar: Ja.

Självklart behöver du inte röra på dig ett enda skvatt, ät din diet och gå ner i vikt. Det gör du i början, eller mitten, eller slutet. Men hur kul är det att bara sitta på arselet och veta att man iallafall äter rätt?
Rör på dig gör du för att:

1. Det är skönt
2. Få fastare hud
3. Bättre anpassning till viktnedgång
4. Få bättre kondition - är du som jag, fet och otränad är det viktigt att sätta igång på en gång så du får upp din kondition sen när du vill ha den
5. Varför skulle man inte vilja promenera? Så sköönt!

Jag ska utbilda mig själv, typ.
Något som jag köpte igår när det var stor rea på Akademibokhandeln var två olika intensiv språk kurser. Tyska som jag läste i högstadiet och länge känt att jag vill ta upp och köra igen. Sen Italienska, eftersom jag funderar på en resa till Italien i sommar vore det roligt att fatta lite. Så Italienskan är den jag kommer att börjar med, kommer bli så jäkla jobbigt men jag ska lyckas!