JD

Jag tänkte att jag skulle gå igenom lite om det här med redovisning, ni som har hängt med i svängarna ett tag här på bloggen vet hur fett jobbigt jag tycker att det är.

Jag tror det har med hela skolgången att göra, mestadels högstadiet. Man stod där framme och visste vad folk tyckte, vad dom sa och så vidare. Man var inget annat än ful och fet i deras ögon, man inbillade sig att dom inte ens lyssnade på det man sa för dom hade fullt upp att tänka på hur man såg ut och låter. (vilket jag tror stämde på vissa)

Det där sitter kvar än idag, att stå framför en klass eller dylikt och prata är ingenting för mig. Det är som att stå att bli betygsatt hur ful man är.
Lika när jag ska prata sittande, i en diskution eller något kan jag sällan lägga mig i, för jag har varit med om det vid yngre år att folk har suckat, skrattat eller liknande när jag säger något. Även om dom kan hålla med tycker dom inte om att det kommer från min mun.
Jag kan inte ens alltid slappna av med mina kompisar och säga vad som helst.

Synd att det inte finns medicin mot allt.

Råd som jag skulle ge andra men inte lyssna på själv:
Du är den du är, var stolt över dig själv och för det du klarar av. Tro på det du gör och det du säger och låt inte andra trycka ner dig. Du är för bra för det!