För djupt för mitt eget bästa

16kommentarer

När jag skrev min historia om VARFÖR jag gjorde en gastric bypass operation fick jag en hel del frågor om tjejen jag nämner i inlägget, tjejen som jag kallar för hon/henne, eller oftast stjärnan.
Vem är hon? Varför är hon? Vad vill hon? Och så vidare.. och så vidare..

(I've been living with a shadow overhead
I've been sleeping with a cloud above my bed
I've been lonely for so long
Trapped in the past, I just can't seem to move on)

En tjej från det förflutna helt enkelt, hon är min första i hur mycket som helst. (nu ska vi inte ta detta på fel sätt, har inget emot tjejer som gillar tjejer, eller killar som gillar killar för den delen, men vi var aldrig mer än världens bästa vänner) Den första jag köpte likadana kläder med, den första jag gjorde samma frisör med, den första jag umgicks med flera veckor utan att tröttna, den första jag verkligen litade på.

Shame shame shame on me, can I blame it on the boogie?

Efter henne har jag släppt in totalt 0 personer in på mitt liv, ingen vet någonting om mig förutom det ytliga. Några vet om att jag gjort det ena och det andra, men inte varför, inte hur mycket.
OCH INGEN.. ABSOLUT INGEN.. vet vem denna stjärna är.
Man skulle kunna säga, lite milt, att ingen egentligen vet vem jag egentligen är och har varit.

(I've been watching but the stars refuse to shine
I've been searching but I just don't see the signs
I know that it's out there
There's got to be something for my soul somewhere)

Det är därför boken jag skriver just nu är så skrämmande för mig att skriva klart, att låta någon annan få läsa. Eller ens titta på en sida. För det är den boken, just den, som håller på det mesta ingen vet.

16 kommentarer

Zandra

16 Jan 2011 18:28

Vad tråkigt att det blivit så att du inte vågar öppna dig för någon. Det går ju att träna bort, om du skulle vilja. Men jag förstår att det är svårt.

Jag hade en period under tonåren då jag hade väldigt svårt att lita på andra pga saker de jag trodde var mina vänner gjorde mot mig.

Som tur var träffade jag nya människor som var vänner på riktigt och som gick att lita på. Och de är fortfarande mina bästa vänner idag.



Jag har kört alla möjliga tåg, pendeltågen i Stockholm, Intercity, X2000 och dubbeldäckare. Håller på att utbilda mig till lokförare :) Är färdig i juni.

ronja

16 Jan 2011 18:42

söt header!

Anonym

16 Jan 2011 19:21

åh jag vet inte.. jag känner mig så nere ikväll. kan inte förklara varför. känns som jag bara vill lägga mig ner och gråta..



var iväg och köpte cigg ändå men fick något konstigt sug och vips så satt jag och åt rulltårta. jag tänkte inte ens.. usch vad hemsk jag känner mig..

tigerhonan

16 Jan 2011 19:25

vet inte om namnet kom med i förra kommentarer så skickar en till fall i fall :-P

Linda aka Tokmorsan

16 Jan 2011 19:37

Jag tror det är bra att du skriver. För även om ingen någonsin läser den kanske så får du ur dig allt.



Fast om nån någon gång får läsa läser jag gärna! Pözz

Sanna

16 Jan 2011 19:52

Svar: Det är bara lite svårt att förklara, men jag tror ändå jag fick till det ? :P



Johanna

16 Jan 2011 20:17

Ja boken den är kanon!



Då hoppas v du får utbildning först då och sen jobb :) vad vill du utbilda dig till?

Jannica

16 Jan 2011 20:33

<3

Zandra

16 Jan 2011 22:04

Men det är säkert bra att du skriver om det. Och dig själv. Det är ett bra sätt att bearbeta sina tankar :)



Jag kan verkligen rekommendera lokförare! Det är grymt kul! Så klart är utbildningen ganska tuff, men det är ju trots allt en säkerhetstjänst. Om du inte gett upp de drömmarna helt så kan du veta att det är aldrig för sent. Den äldsta i min klass är född -55!

tess

17 Jan 2011 00:23

den boken kommer jag att köpa sen ;)

Anonym

17 Jan 2011 09:22

Men gumman då =/ Inte kul..



Jodå, vi hade en trevlig kväll igår.. Käkade pizza och pratade en massa. Visade sig att hon är väldigt lik mig, men ändå väldigt olik mig ^^

Karro

17 Jan 2011 09:32

Jag är också snål, så jag hoppas att jag hittar någon på hm. :)

Karro

17 Jan 2011 09:38

Tack detsamma vännen :)

My

17 Jan 2011 13:56

Bra skrivet!

Fanny

17 Jan 2011 14:05

Hon måste ha varit hemsk mot dig:/

Men du ska veta att dina vänner skulle acceptera dig för den du är nu, oavsett vad som hänt i ditt förflutna.

zamse

17 Jan 2011 22:00

När jag var yngre¨var jag väldigt sluten och litade inte på någon, men efterom åren gick, så fick jag lära mig att ensam är inte stark och att det faktiskt känns otroligt bra när man äntligen börjar oppna sig för personerna/vännerna i sin omkrets.

Nu är jag 30 bast och fortfarande måste jag jobba lite med det där.

Jag har oxå haft tankar om att skriva en bok om mitt liv och uppväxt och vem jag är osv osv.

Så heja, heja dig!

Kommentera

Publiceras ej