Dag 2: Min barndom ur ett viktperspektiv

10kommentarer

Jäkla barndom alltså.. Vi ger detta ett försök, jag har lovat mig själv att göra korta inlägg.

Jag blev aldrig riktigt mobbad för min vikt, jag var ingen som folk sparkade, spottade eller ropade elaka saker till. Vissa kan säga att jag har haft tur, men det har jag egentligen inte.
Även om jag slapp allt ytligt, så var jag varken döv, blind eller dum i huvudet - inte nu heller.

Jag kunde se och höra hur folk viskade och skrattade åt mig, hur dom kollade på varandra och så vidare och så vidare. Ska jag vara ärlig så hade jag nog mått bättre om folk bara sa det rätt ut istället för att viska, det gör mer ont för man vet hur det är även om det är bakom ryggen.

Jag var aldrig nöjd med mig själv, jag var den som inte vågade svara på frågor i klassrummet, även om jag visste svaret - jag kunde ju säga något ord på fel plats, ville inte att folk skulle håna mig för det en vecka.

Jag trodde hela tiden att jag var sämst i kompisgänget, jag var den som alla var med för att dom inte hade någon annan. Vissa sammanhang så märktes även det att jag var den dom kom till om det inte fanns någon bättre, det kände jag även upp till 9an, i gymnasiet, även nu. Idag, jag kommer aldrig komma ifrån det.

Jag drömmer ofta om att jag borde ha fått en annan uppväxt, en bättre uppväxt.
Jag kan slå på min ipod i öronen på kvällarna och drömma tillbaka, och låtsas vara någon annan. Och göra några år till någonting bra, det får mig att må bättre en stund varje dag.

Att vara någon annan..

10 kommentarer

Jannica

26 Jan 2011 11:11

Din inte så roliga uppväxt har gjort dig till den du är idag, en underbar människa som kämpar och so är så fantastisk fin DET kan ingen ta ifrån dig. Någonsin!!! <3<3



Sv; hoppas du kommer trivas med skolan och allt, glad för din skull. Vad spännande :D

Tigerhonan

26 Jan 2011 11:31

Jag känner igen väldigt mycket av det.. Men viskningar är ALLTID bättre än att höra det rakt ut. Tycker jag. Jag har vart med om både och så jag vet. Det är skitsvårt :/



okej, vad bra :D

Nadja

26 Jan 2011 12:40

Tack till att ni anmälde er till min tävling, vinnaren är dragen. Titta in och se om det blev du! =)



kram

Anna

26 Jan 2011 12:58

Jag känner igen mig. :( spenderade hela uppväxten med att vilja vara någon annan, nu är jag glad att jag är jag.

Nett

26 Jan 2011 13:23

Jag var mobbad som yngre, men inte för att jag var fet för det var jag inte, jag var spinkig till tusen, min övervikt kom efter skolan.

Eleonore

26 Jan 2011 13:40

Ja visst ser den god ut! :)

Linda - en vimsig mamma

26 Jan 2011 14:36

nej men man kan bara man vill! =)har du visat katalogen nu då? kram

Eva

26 Jan 2011 15:25

Hej. Som jag känner igen mig i din berättelse. Precis så var det för mig med. Jag var den extra kompisen när ingen annan kunde. Alla viskade bakom min rygg. Jag kände mig osynlig. Men idag är jag stark och vågar säga ifrån. Om folk inte accepterar mig för den jag är så vill jag inte ha med dem att göra heller. Jag har inte många vänner men jag har EN som verkligen är min vän och det betyder mer än att ha flera som inte man kan lita på och anförtro sig åt.

Kram Eva

Vicki

26 Jan 2011 18:24

Snart har det gått 5månader för mig. Har för mig att vi blev opererade i samma månad. Sep?



Jag bor nere i södra Sverige. Bara heter det och ligger ca 1½mil från Malmö. Det har blivit lite kallt igen men all snö hann att försvinna. Fast jag tror inte det är slut på vintern ännu.



Ha det bra,Vicki

Linda aka Tokmorsan

26 Jan 2011 22:50

Min älskade lilla tokfia. jag känner igen det du skriver mer än du anar. Massa kramar till dig.

Kommentera

Publiceras ej