Utmaningen som äger rum på min blogg med andra bloggare är ju att gå ner 20 kg till midsommar, och midsommar är det 24 juni (midsommarafton) och det är 17 veckor kvar dit. Om jag för en gångs skull räknat rätt vill säga.

Har iallafall räknat ut att för att nå mitt mål på - 20 kg tills dess, måste jag ligga på ett snitt på 0,8 kg i veckan. Jag vet nu att jag inte gör det denna vecka, så jag måste lägga i en högre växel.

Att få veta detta gjorde mig genast ännu mer peppad, det är nog svårt att ligga på 0,8 i snitt varje vecka, men nu är jag verkligen taggad att försöka. Taggad att lyckas!

Jag har bestämt mig för en ny grej nu:
Inte ta några nya helkropps bilder på mig själv fram till midsommar.

Då måste det ju visa en bra skillnad, om jag lyckas gå ner 15 kg tills dess vill säga. Det är de jag håller alla tummarna på nu. Spänd för förändring!



Helt sjut dessutom att om jag lyckas gå ner 15 kg till midsommar, kommer jag samanlagt ha gått ner 50 kg. Fattar ni hur mycket det är? Inte jag.

(klicka på bilden för att komma till denna söta tjejs blogg)
Det är nu 20 veckor sedan jag började min viktnedgång, 20 veckor. Helt sjukt vad fort tiden går.
På dessa 20 veckor har jag hunnit med hur mycket som helst, inte bara vikt väg utan i livet, jag har vågat mycket som jag inte gjort förut. Jag har börjat med nya saker och utvecklat mig själv.

Det har varit 20 bra veckor, med ett resultat på - 32,3 kg. Som jag är helt nöjd med!



Inte alls för högt. Vilket är bra för då anpassar sig kroppen mer.
Önskar jag att det var ett större genomsnitt?
Självklart, annars skulle jag ljuga. När man väl börjat gå ner i vikt vill man bara att de ska vara klart.




Vet inte vad jag ska säga, men för er som undrar vad som peppar mig att fortsätta:
Well, detta är en av sakerna. NI läsare!

(Klicka på bilden för att komma till Julia's blogg)

- I genomsnitt lyssnar jag på Regina Spektor - The Call en gång om dagen, det senaste året ungefär. Och jag tröttnar inte ens, i love it. Nu kan jag den dessutom utantill. Men gillar hennes röst mer.

- Jag älskar att sitta och sticka, ibland kan de gå åt flera timmar tills jag inser hur ont i armarna jag har.

- Jag drömmer om att kunna gå i en klänning i sommar - utan att se ut som hej kom och hjälp mig.

- Jag har inte växt upp, jag har fortfarande gosedjur. Kan fortfarande köpa gosedjur, hittade ett till Tilda förut som var så fint så jag var tvungen att ha ett själv. När folk kommer på besök och ska sitta i min soffa.. well, dom slipper känna sig ensamma iallafall om man säger så.

- Boken som jag börjat skriva på (jag som ska bli författare) ger mig mardrömmar, flera gånger i veckan. Inte för att den är läskig eller något sånt, utan för att den handlar om mitt "tidigare liv" en hel del.
TACK FÖR HJÄLPEN ERA SMÅ SKRUTTAR, jag ber er rösta fram ett bra inlägg. Så blir det jämt, massa säger alla. Alla? Well, ni ska få för alla, haha.
Men jag börjar med en nr 4, bestäm själv.

Vem är min förebild rent kroppsmässigt, hur vill jag se ut i framtiden?


Denna bilden verkligen skriker sådär lagom svensk, alla andra, hej jag har inget eget och så vidare och så vidare och så vidare gånger hundra ungefär.
Men när det gäller kroppen, så vill jag faktiskt vara normal, jag vill inte ha size 0 eller vad dom säger i amerika, vill inte ha XS som vi säger i sverige heller. S eller M räcker så jäkla bra för mig.

Tuva Novotny, en sjukt snygg svensk skådespelare. Kollar ni på henne, känner ni inte då att fan vad snygg?

Okej nu har jag äntligen testat denna nya workout dvd'n. Vet inte vad jag ska säga om den.
Kanske är det mensen som talar nu, men så jäkla kul var det inte, jag har inte ens någon rymten i kroppen så jag hinner ju inte med hela tiden. Tur att jag gjort aerobic förr annars hade jag verkligen fattat nada.
Det kan ju bli roligare när man testar nästa gång, för som sagt så är allt tråkigt denna veckan i månaden.

Gillar du dans, aerobic och sånt så är detta perfekt för dig.
Så jag tror att om jag kör detta nästa vecka igen, så är det något för mig också!

129:- på media markt. Ska lätt kolla efter andra dvd'er nu på internet och hitta något roligare.
Någon som har något bra tips?
Detta kommer nog komma som en chock, men min förebild stavas: Håkan Hellström.
Nu menar inte jag att jag vill börja sjunga som han eller liknande, sjungandet lag jag ner före 10 års åldern ungefär. A girl got to do what a girl got to do liksom.

Men grejen är att han och hans musik gör mig så jäkla glad! Hans hoppande på scenen, hans leende, hans energi, hans kärlek till sverige och framförallt göteborg.
Går jag ut och går sätter jag på en av hans skiva i öronen och jag kan gå hur mycket som helst.

Han ger mig orken att fortsätta, tack vare hans röst och hans texter.
Ja det är sant, tro det eller ej. Men för mig är han en ren jäkla fröjd!

Emma om Lite mer info:
Sedan en fråga, innan du började din viktresa, var du typ sockerberoende då eller något? Jag är helt sjukt beroende av coca-cola och varje gång jag försöker sluta så blir jag typ deprimerad och ledsen och lättirriterad och ligger bara i sängen hela dagar och kämpar haha... hur gör man!?

Sjukt bra fråga! Har själv inte blivit av med sötsuget helt, kan känna det sticka i munnen ibland.
Men det jag rekomenderar är att äta ett mål var tredje timme ungefär, det innebär att du håller dig själv mätt hela tiden och inte får en hunger, ett sug eller liknande.

För när jag själv sköter mig och äter regelbundet hela tiden, blir jag inte sugen på något sött.
Varför bloggar vi egentligen? Är det för att alla vill bli som Kissie, Blondinbella eller Kenza?
Eller finns det någon här som bloggar för sin egen skull?

Sånna här kommentarer/inlägg stör mig:
1. Lägg till mig på bloglovin.
2. Varför ska jag blogga om jag inte får kommentarer?
3. Jag måste komma på vad jag ska skriva om så jag får massa läsare.

Okej, såhär va:
1. Jag lägger till dig om du är bra, att ha en massa falska personer som följer dig bara för att du säger det gör dig inte till en bra bloggare.
2. Bloggar du för kommentarerna? Well, då kan du lika gärna ge upp. Visst, kommentarer är det bästa genom bloggen, absolut, jag älskar dom. Men det är inte därför jag bloggar, jag bloggar inte för att folk ska säga hur bra jag är, det vet jag redan. Nej men ärligt, jag bloggar för att jag gillar det och behöver det.
3. Sluta skriv något som inte alls intresserar dig bara för att få läsare. Du ska skriva om det du gillar och det du gör bäst, annars så är du en stor lögn för dig själv. Och vet du vad? Till slut tröttnar du.

TA DET LUGNT PEOPLE!
Alla blir inte Kenza, eller Blondinbella. Ni blir er själva och så mycket mer.
Kolla på dom som exempel, vilka är dom? Jo dom är sig själva. Vilka bra förebilder, eller hur?
Med en stor risk att låta inte bara besatt utan rätt sjuk i huvudet ska jag nu berätta en hemlighet för er.

Med risk för att det är folk som jag känner som läser bloggen, vill jag undvika att kalla honom K för att ingen ska förstå vilken jag menar.. eller, OPS! Nu var ju det kört. Fast jag kör annat ändå.
Jag kallar honom P! Men NEJ, nu blev det K.P - det är ju det han heter. Fan vi kör på ett enkelt A istället innan jag avslöjat hela hans namn, födelsedatum, adress och så vidare.

I love him!
9 år av galenskaper, ja ni hörde rätt. 9 år. (enda sedan jag gick i femman, haha, skrattretande)
Jag hade alltid ett mål när det gällde mig och A, eller jag hade flera mål men alla slutade med 1+1 om ni förstår vad jag menar. *blink blonk*

1. Okej, vi ska vara tillsammans innan jag börjar högstadiet. Nej!
2. Okej, vi ska vara tillsammans innan han slutar nian. Nej!
3. Okej, vi ska vara tillsammans innan jag slutar nian. Nej!
4. Okej, vi ska vara tillsammans innan hans studentbal. Nej!
5. Okej, vi ska vara tillsammans innan min studentbal. Nej!
6. Okej, vi ska vara tillsammans innan jag är 20 år. Nej!
7. Okej, kanske dags att inse fakta? Kan jag det tro? Nej!

För iförrgår när jag såg honom igen, efter över ett år, så började jag darra lite. JA det är sant, så jäkla lamt egentligen. Han vill ju inte ens ha mig så varför vill jag ha honom? (eller min kropp)
Finns det seriöst ingen OFF knapp när det gäller sånt här, för tro mig, det är inte kul.

Jag har döpt mitt gosedjur (kossan) efter honom, så den kan jag krama när jag vill.

ÖH.. tror jag ska vara tyst nu. Behöver ett nytt nyårslöfte.
좋은 아침 (godmorgon koreanska)
Gå in på google och lyssna, lät rätt roligt faktiskt.

Hurra!! - stod det i sms'et jag fick nyss, klädbutiken Zizzi har fått 100.000 medlemmar.
Vad är det för hurra med det? Den affären är till för feta människor som inte får på sig andra kläder.
Det är väl inge jäkla hurra att det finns så många?

+ att den är så jäkla dyr. En tröja som ser likadan ut som på h&m kan kosta 500 kr med. Och varför? För att det är mer tyg eller? För det är ju inte direkt världens bästa kvalité.

Nej, jag har handlat där 2 gånger. Nu tänker jag inte handla där längre, men jag får inte stopp på sms'en.


Självklart är det bra att affären finns, det är inte det jag menar. Utan jag menar att de är bättre folk blir hälsosamma. En affär för fetisar, det är ingen lycka att det finns många som behöver den. Sorry.

Fick en läsar fråga om hur man kan peppa iväg sig till gymmet, hur gör jag egentligen? Hur orkar jag? Orkar jag verkligen, eller ljuger jag bara? Hur fan gör man, vad är svaret?

Mitt svar är:
Jag blir peppad av att se förändringen!
Jämt när jag säger att, nej jag orkar inte gå ner och träna idag - då tänker jag bara framåt. Vill jag komma i den där sjukt snygga klänningen från gina tricot, eller dom där byxorna från H&M, eller kanske ett par stövlar? Vill jag få bort mina fula ben så jag äntligen kan ha ett par snygga stövlar? Ja det vill jag. Vill inget hellre.

Så min pepp är tanken på att få allt jag velat ha, gå ner till gymmet för fan så är du ett steg närmare klänningen.

Tänk på något du vill ha, peppa dig själv hur gärna du vill - och kolla sen om du kan motstå att gå!
Vilket du inte kan. (om du lyckas)


Det är min vilja och min styrka som tagit mig dit jag är idag. Och i den jackan som jag har idag!
Tack JD, du är bäst. Det är du verkligen.
Mina nya mål är såklart för att jag ska gå ner i vikt, och så för att jag ska lyckas få bort mitt shopping beroende. Spännande va?

Såhär ser det ut:
- 30 kg: köpa någonting roligt!

Sen varje gång det minskar 5 kg, så får jag köpa någonting.
Köper jag ingenting efter -5 kg, så får jag köpa 2 saker när det är -10 kg. Till exempel.

Och det är 1 sak som gäller för varje 5 kg, inte 3.
Så behöver jag ett par nya skor eller en tröja, så är det en sak. Sen får jag vänta till nästa 5 kg.
Fattar ni?

Visst låter det bra?
Hoppas det funkar nu och att jag inte köper en massa saker emellan. För jag behöver spara pengar.


Nya byxor kanske är det första jag ska köpa?

Alla minus är bra?


Det är det alla säger, till och med jag. Jag menar det också, till andra. Ibland till mig själv.

Men om jag ska räkna ut mina minus, 28 kg.
25 kg efter operationen. Operationen gjorde jag för: 14 veckor sedan. Dieten började 2 veckor före.
28/16 = 1,75 kg i veckan.

Man borde väl kunna prestera bättre än 1,7 kg i veckan?

Svar: Nej.
Jag jobbar, inte alltid det hårdaste jag kan, men jag försöker så gott jag orkar.

Vissa veckor går man ner med, vissa mindre.
Att ha ett snitt på 1,7 kg i veckan, det är jäkla bra snitt.

Vill jag att det ska vara högre? Självklart. Skulle bara ljuga om jag sa nej.
MEN JAG ÄR JÄKLIGT NÖJD MED MIG SJÄLV!

Så alla där ute, går du "bara" ner 0,5 kg en vecka. Och? Du kanske går ner 3 veckan efter?
Alla minus är minus, och det är ju minus vi vill åt. Eller hur?
Jag har inte alltid bra dagar, jag vet att jag alltid låter positiv och ser alltid så glad ut.. men så är det ej.

Men grejen är att det skriver jag inte så mycket om, för det är ju inte direkt intressant att läsa.
Och det är sånt man har dagbok till, eller som jag, skriver i min bok.

Men jag vill bara att ni ska veta att jag är också människa.

Finns vissa dagar då jag känner att det inte är någon idé alls att kämpa med vikten längre, visst jag har gjort en op, jag kan inte ge upp. Jo det kan man, slutar jag äta nyttigt och slutar röra på mig, då ger jag upp. Jag går inte ner då, en operation gör inte att jag går ner av att inte göra någonting.
Men vissa dagar vill jag inte göra någonting.

Ibland kan man bli deprimerad och vill trycka i sig någonting.
Jag har testat, var deprimerad så åt godis snabbt, 5 godisar. Sen fick jag ont i magen.

Jag kan inte längre tröstäta, vilket egentligen är bra. Men jag måste ha någonting som jag kan luta mig tillbaka till jag också när jag mår dåligt, jag behöver det. ALLA behöver det.

Nu har jag hittat mitt godis.. datorn.
Jag är så inne i min bok, och för att kunna skriva den måste jag vara på dåligt humör eftersom den handlar mycket om mitt liv förut. Om en bästa vän jag en gång haft.
Och den boken är inte lätt att bara sätta sig ner och skriva när man vill, nej man måste ha känslan för det.

Så hej då tröstätandet, hallå datorn!


ps - en bra film kan också hjälpa. speciellt astrid lindgren. ds.

VAD GÖR DU? Är du en tröstätare?
Något som jag många gånger har fallit tillbaka på när det gäller träning är pressen, tjatet och att jag måste. Alltid jag eller någon som gör att jag känner pressen. Träning ska vara roligt, det ska inte vara något som du måste pina dig iväg på och få gjort bara för att någon säger det.

1. Det ska vara något du vill.
2. Du ska själv bestämma när och hur ofta.
3. Du ska inte låta någon pressa dig.
4. Det ska vara roligt!

Om du inte gillar det du gör, kan du lika gärna sluta göra det.


För till slut kommer pressen på dig själv bli för mycket och du kommer ge upp. Igen och igen och igen och igen. Gör träningen rolig, variera din träning. Träna med någon annan.
Hitta på nya saker, skratta när du tränar. Tänk på vad träning ger dig, gör det i din takt.

Du är din egen chef. Glöm aldrig det!