Jag undrar hur dessa kläder sitter idag? (Maj 2010-Januari 2011)
Skulle gärna visa er om det inte var för löftet om inga bilder förän midsommar.

Det jag ville ta upp var mina älskade skor på bild 1, jag fick slänga dom igår!! Skulle gå med dom en sväng men dom var ju alles för stora, var på väg att tappa dom för varje steg. Så jag blundade och slängde dom. Kallblodig och hjärta av sten, nu är dom borta.
Jag upplevde någonting mystiskt idag inne på H&M, jag tog två par klänningar till provhytten, en M och en storlek 42. (tror det är typ samma sak?) Jag har ingen koll på storleksvärlden, inte provat kläder eller köpt på långa stora evigheter. Men jag gillade det.

Jag kunde ha dom, och dom satt till och med bra, inte ens tight, det var liksom löst och snyggt. Jag blev så glad, och chockad, gladchockad.
Det firade jag med att inte köpa någonting alls. Glädjen räckte gott.


En av klänningarna jag provade.

Tyvärr är smilgroparna kvar.. försvinner nog inte heller.


Förr så avskydde jag att se på bilder någon tagit på mig med kameran rakt, jag ville alltid ha den lite uppåt för att dölja lite av det runda feta ansiktet, klippa bort kroppen och framförallt armarna. Idag känns det lite bättre, jag mår inte illa av bilden för det är inget runt ansikte där, ingen stor dubbelhaka.

Kroppen är fortfarande lite stor, och armarna är pösiga. Men jag ler!
Jag mätte mig idag, första gången på ett bra tag.
Resultat (summan inom parentes är den totala minskningen):

Hals: - 1 cm (- 4 cm)
Överarm: - 1 cm (- 3,5 cm)
Handled: - 1 cm (- 3,5 cm)
Byst: - 6 cm (- 22 cm)
Mage (naveln): - 5,5 cm (- 29 cm)
Midja: - 4 cm (- 25 cm)
Rumpa: - 3 cm (- 17 cm)
Lår: - 0,5 cm (- 20 cm)
Lår (ovanför knäskål): + 1 cm (- 10 cm)
Vader: - 3 cm (- 10 cm)

- 24 cm sedan sist.
- 143 cm totalt!
Att förlora så många cm är helt sjukt, ändå har jag mycket kvar!

Jag minns i slutet på september när jag gått ner 14 kg hur lycklig jag var, jag kände mig dessutom så lätt. Jag såg mig själv annorlunda. Kände mig bra.



Helt sjukt hur lycklig jag var då, har minst 50 bilder på mig själv där jag har med hela mig, halva mig, facet. Ja ni vet. Så stolt var jag.

Sen gick jag ner 22 kg till:

Och helt ärligt, så är jag mindre stolt nu än efter dom första 14 kilona.

Så det jag vill komma till är att lyckan är så stor i början, sen bara flyter det på. Nu känner jag inte ens någon skillnad, jag kan se folk ute och tänka att jag är så fet. Så säger mamma efter att jag är mindre än dom. Nej säger jag bara då.

Och kläder, alltså när folk säger att man gått ner mycket och det verkligen syns, så börjar man tro dom. Så går man in i en klädaffär och upptäcker att man kan inte ha så mycke mindre. Jag kan ha L eller XL om dom är mindre i storlekarna. Inget jäkla M här inte.
Okej, jag har inte haft L på evigheter, XL hade jag förr om kläderna var stor fast blev "normal" på mig om ni fattar. Så de är väl lite annorlunda där.

Meningen med inlägget:
Jag köper fortfarande stora kläder L & XL. Men jag letar inte 2-3 XL. Jag måste vänja mig att saker tar tid, och jag måste inse att jag måste hjälpa till mer.

Note to my self: VAR INTE SÅ JÄKLA SLÖ OCH OTACKSAM!!
Jag har ju glömt bort att min nya magsäck fyllde 6 månader i tisdags.
Fan vad fort tiden går.

Jag har gått ner 36 kg på 6 månader.
Vilket blir: 6 kg i månaden, ungefär 1,2 kg i veckan.

Jag tycker det låter lite? BARA 36 kg på HELA 6 månader. Ush!

Detta ska då vara jag:

UPDATE: Kommer detta med updates bli en vana nu eller?
Anywho, folk undrar vart man gör denna jämförelse. mvm.com heter sidan.
Mina snygga skor som jag skröt om förra året nångång, sitter jäkligt mycket bättre nu än då.


Det har gått tre månader mellan bilderna, och nu sitter dom snyggt till och med me' jeans under!
VAD JAG ÄR GLAD NU! Eftersom skoldagarna är måndag-onsdag, får vi varje vecka en upgift att göra hemma torsdag-fredag, ett arbete. Likaså förra veckan. Då jag var hur sjuk som helst, feber, rinnande ögon, huvudvärk, snorig och allt du kan tänka dig.

Trodde själv att det skulle gå åt helvete. Men fick betygsmailet idag: VG+
Är jag nöjd? Hell yeah!

Nu är det slut på dessa slöa tider, folk må gå ner i vikt utan träning, men jag kan inte.
Så på söndag när jag kommer upp till Bollnäs igen så tänker jag köra igång, jag ska inte ligga i vassen ännu en sommar. Det tänker jag inte göra! Jag är fullt taggad nu, och tänker inte förlora fokus.


Mitt BMI vid start, 1 september:
45.5
Mitt BMI nu, 5 månader senare: 33.7

Det ger en minskning på 11.8.

Jag vet att vissa anser att man inte ska räkna BMI, men det tycker jag. Och snart är mitt BMI under 30, vilket innebär att då räknas jag inte till Fetma gruppen längre, då är jag i Övervikt. Vilket inte är bra, men klart mycket bättre. Med tanke på att jag startade på hemska 45.5, vilket är farlig Fetma.
JAG HAR BESTÄMT MIG.. jag ska börja det "nya livet" i Bollnäs som en öppen och glad person, jag ska inte sitta och tråka i ett hörn medans hela klassen snackar och har kul. Jag ska fanimig vara med jag också.
Och vet ni vad, jag ska våga göra saker ensam. Jag ska gå runt hela stan, jag ska kolla runt i affärer, kanske ta en fika ute helt ensam. Jag ska våga sånt jag förut velat men inte förr vågat.
Nu jäklar!

Jag är så jävla glad över att jag gått ner över 30 kg innan jag började detta, för nu är jag en annan person. Och jag trivs bättre med mig själv och den jag kommer till att bli. Jag har inte lika stora problem med att folk ska titta på mig och mitt fett idag. Jag är fortfarande alles för stor, men jag är på väg åt rätt håll varje dag.


Tjejen på bild ett hade ej tagit denna chans. Tjejen på bild två ser fram emot det, och att bli bild tre.
Guten morgen!

Nu ska jag strax sticka iväg till skolan och få papper påskrivna och grejer så jag förhoppningsvis kan dra iväg till mitt nya boende i Bollnäs på söndag och äntligen få ändring på livet. En liten ändring iallafall.

Efter det så ska jag gå ner och sola och köra ett träningspass, ett svettigt ett.

Jag kommer ihåg för några veckor sedan när alla snackade om cross trainer hit och dit, vafan liksom jag pallar inte med en sån mer än 5 minuter?
Men nu, NU MINA DAMER OCH HERRAR, har jag lyckats stå 30 minuter, utan paus!!